Cykelställspartiet i förvandling

Vet de Sverigedemokratiska väljarna om att deras fullmäktigeledamöter är den gruppering med sämst närvaro i kommunfullmäktige och har högst andel avhopp? Och vet deras väljare om att det näst på tur står nazister och knackar på dörren till fullmäktige på SD-mandat och detta med partiets goda minne?

Dagen innan julafton får jag i brevlådan en jul- och nyårshälsning från Sverigedemokraterna i Forshaga Deje, där de tackar nya och gamla väljare för förtroendet. Jag undrar hur många av de nya och gamla väljarna som vet hur Sverigedemokraterna har förvaltat förtroendet som de tackar för?

I valet 2018 fick SD fem ordinarie ledamöter i fullmäktige och av de tio möten som passerat sedan dess är den genomsnittliga närvaron 3,7. Nu är det det knepigt att vara närvarande med faktorn 0,7, men så blir genomsnittet om man räknar på närvarosviten från oktober 2018 till december 2019. Därtill har SD tre ersättare, men de träder endast in om någon av de ordinarie är frånvarande, vilket har skett vid varje möte. Man kan samtidigt undra om väljarna vet om att hitintills har fyra av åtta av de som valdes in vid valet 2018 hoppat av. Med det i bakhuvudet är det enkelt att förstå varför hela gruppen av ordinarie ledamöter aldrig varit samtidigt på ett fullmäktigemöte. Det är helt enkelt alltid någon som är på väg att hoppa av.

Att SD-ledamöter hoppar av stör mig i sak inte det ringaste och det var dessutom tämligen förväntat. Man får räkna med hög andel avhopp när det kommer in många politiskt oerfarna människor i ett parti med klen stabilitet. Det kan dock synas lite bedräglig att göra anspråk på att jobba för pensionärer, handikappade, sjuka och barn när de själva knappt klarar av att gå på möten. Om det finns skäl att rikta kritik mot politiker som missköter sitt uppdrag borde Sverigedemokraterna vara den främsta måltavlan av alla, eftersom de så flitigt har försökt slå mynt av att vara ett anti-etablissemangsparti och odlat ett politikerförakt. Men gå då på mötena då!

Det här är en smått unik bild — alla ordinarie fullmäktigeledamöter för SD på ett och samma ställe. Ett fenomen som aldrig har inträffat under ett fullmäktigemöte.

Lokalt är Sverigedemokraterna ett utpräglat cykelställsparti, men kanske behäftade med viss självironi då de skänkte ett cykelställ till kommunen och skrev en motion om att även övriga partier borde skänka ett cykelställ. Motionen togs aldrig upp till behandling eftersom det inte går att motionera vad andra partier ska göra.

Det går naturligtvis att reflektera kring demokratisynen hos ett parti som föreslår att andra partier ska göra saker, men det vore att dra det för långt utifrån den här motionen. De har helt enkelt inte koll. Men det finns skäl att fundera kring hur SD företrädare runt om i landet har det ställt med den demokratiska reflexen. I ett sådant ärende utgör webbsidan SD-citat.nu en guldgruva av exempel och de speglar allt annat än ett genuint demokratiskt sinnelag. Det är ingen större skillnad på dum- eller obehagligheter som springer ur lokal, regional eller nationell nivå. Möjligen kan man säga att de lokala företrädarna är något mer mordiska och de nationella ledarna har en dragning åt auktoritärt beteende.

Webbsidan SD-citat.nu är en ganska begränsad lista och det går på goda grunder fråga sig hur väl den speglar ett värderingsspektra på yttersta högerkanten inom SD. En sådan sak kan vara svår att värdera om man inte befinner sig inom organisationens egen sfär. Men det är nog inte nödvändigt om man betänker det märkliga utspelet Jimmie Åkesson gjorde 2012, då han införde en nolltolerans mot ”extremism och rasism och rättshaverister och annat”. Det blir en tydlig bekräftelse på att så här tycker man inom SD. I alla fall i så stor grad att det blir ett problem för partiet. Varför i hela friden krävdes annars en nolltolerans mot rasism och nazism? Inget annat parti har behövt vara tydlig mot sina egna på det sättet?

Variationer på nackskottstemat i Facebookgruppen Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons trogna vänner

Söker man exempel på extremism, rasism, nazism och annat otrevligt kan man även med fördel besöka SD-vänliga Facebook-grupper, där dessa värderingar florerar oförblommerat. En sådan grupp är Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons trogna vänner, som är helt öppen och vem som helst kan läsa och knappt någon i grupper verkar försöka gömma sig bakom en pseudonym. Den här gruppen uppmärksammades av Expo vid deras genomgång av ett antal SD vänliga Facebook-grupper och det som slår mig här är det öppna hatet. Önskan att ta kol på folk är mycket tydligare i dessa grupper än vad som går att hitta i uttalade nazistgrupper och sidor på den ryska motsvarigheten till Facebook. En annan typisk sak i de SD vänliga grupperna är att det delas frisk från nazistiska källor. En sådan är Svegot eller Det Fria Sverige, men även den konkurrerande organisationen NMRs Nordfront är en källorna till delningar. Nu ska det sägas att ingen av grupperna som Expo har granskat är någon officiell SD Facebook-grupp, men de befolkas av sympatisörer och aktiva företrädare för SD enligt Expo.

Jag tycker det är uppenbart att SD har gemensam vårdnad med uttalade nazister kring ett centralt idégods som snurrar runt mytiska bilder om ett folk och nation som är utsatt för omedelbar fara och endast de är i stånd att rädda detta land och folk. I det avseendet delar jag uppfattning med Maria Robsahm som argumenterat vältaligt för att SD är nazister i kostym. Men det behöver inte betyda att varje företrädare för SD är nazist, likaså inte deras väljare. Det är i sak en orimlig tanke. Partiet lockar säkerligen till sig en uppsjö av opportuna karriärister, som ser en möjlighet att finna en maktplattform och de skulle kunna vara med i vilket parti som helst.

I en studie våren 2018 framkommer att: ”Sverigedemokraternas väljare skiljer ut sig genom att nästan samtliga önskar en minskad invandring, att de ser invandring som ett både ekonomiskt och kulturellt hot, och att de har lågt förtroende för politiker. […] Jämfört med Socialdemokraternas och Moderaternas väljare är det även vanligare bland Sverigedemokraternas väljare att känna misstro till sam­hällsinstitutioner, att ha konservativa och auktoritära åsikter, en negativ syn på invandrare och feminism, att uppleva utanförskap i samhället, samt att ha en pref­erens för det förflutna över nutiden.” Men det finns en skillnad i graden av xenofobi. I studien identifierades en grupp om 43 % som var mer xenofobisk och en om 57 % som inte hyste några djupare antipatier mot invandrare, men ville minska invandringen. (*) SD är alltså splittrade i sin grundfråga. Det här är tillräckligt skäl för att anta att alla som företräder eller röstar på SD inte är nazister oavsett att partiet i sig kan kvalificera in enligt Maria Robsahms definition av att SD är nazister i kostym.

Går det att säga något intressant om hur SD i Forshaga Deje förhåller sig till allt detta? Naturligtivs är det görligt. En tydlig sak är att SD i Forshaga Deje uppenbarligen inte har upplevt det som ett tillräckligt stort problem att nazister har kunnat kandidera med hjälp av deras öppna listor, eftersom de var medvetna om att det skulle kunna ske och lät det ske. Valet stod antagligen mellan: a) att hinna värva så många kandidater som möjligt, men samtidigt öppna upp en möjlighet för nazister, eller b) så låser man listorna med följden att man har få valbara kandidater med risk för att inte fylla platserna i fullmäktige. Kostnaden att få med några nazister på listorna var i kalkylen ett pris som man uppenbarligen var beredd att betala.

För att nazisterna rent praktiskt ska komma in i fullmäktige krävs det att ett antal SD-kandidater högre upp på listan hoppar av och i början av november 2018 sa SDs förstanamne Jan-Erik Tjärngård trosvisst till P4 Värmland att: ”[d]et kommer inte att ske, så enkelt är det”. Det var uppenbarligen överilat sagt. Ett år senare hade det hoppat av fyra SD-ledamöter från fullmäktige.

Nazistiska Svegot delas av SD Forshaga-Deje och gillades av lokal ordförande för SD i Forshaga-Deje.

Det är inte bara att SD i Forshaga Deje har gett en potentiell plattform åt nazister via valsedeln. De delade även från nazistiska Svegot inför valet 2018 på sin egen Facebooksida och en av gillarna av delningen är SDs lokala ordförande Ellinor Forssten. Detta är ett tydligt tecken på en delad värdegemenskap och referensvärld. Man läser varandras sidor och delar det man tycker stämmer överens med de egna uppfattningarna och ser det som oproblematiskt att man refererar till en nazisida. Det blir en källa vilket som helst.

Frågan är nu vad vi kan se framöver. När det gäller den närmaste framtiden tror jag att SD kommer hålla hårt i sina kandidater, så att ingen hoppar av. Men förr eller senare kommer den grå vardagen ikapp och eftersom man har accepterat att nazister kandiderat på den egna listan är det inget gigantiskt hopp att även släppa fram dem. Jag är övertygad om att innan sommaren har ytterligare ett par SD-ledamöter hoppat. Men jag föredrar om de formellt stannar kvar. Det är bättre att de bara uteblir eftersom uttalade nazisterna är förknippade med ett våldskapital som kan lägga sordin på det politiska samtalet.

Politiskt kommer vi nog kunna se en och annan udda motion i hygglig närtid, men förr eller senare krävs det mer genomtänkta och slipade förslag. Det går inte att vara ett cykelställsparti hur länge som helst om man har stora maktambitioner. Vi kommer alltså kunna räkna in ett antal tokfransmotioner till i Forshaga, men innan nästa val har vi att möta ett eko från SDs experimentverkstad i Sölvesborg vars huvudtema är att dela upp folk i vi och dem.

*Jylhä, K. M., Rydgren, J., & Strimling, P. ”Sverigedemokra­ ternas väljare: Vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg?” Forsknings­ rapport 2018:2. Institutet för Framtidsstudier, Stockholm (s. 86-87), https://www.iffs.se/media/22379/forskningsrapport_2018_2.pdf (2019-12-23)

Please follow and like us: