Apelsintalare

är en talare som inte är speciellt värd att lyssna till utan man kan lika gärna gå ut och käka en apelsin. Uttrycket myntades av journalisten G. Ahlborg, som tydligen hade större kärlek till apelsiner än tråkmånsar i riksdagen. Bra val.

Jag utgår från att det saknas skäl till att läsa på den här webbplatsen. Fan vet varför jag ens har den. Därutöver har jag en förmåga att hela tiden ändra i gamla texter, så det är inte säkert att det fungerar hundraprocentigt att länka till denna webbplats. Men det är å andra sidan inte mitt problem.

Det går att se ”apelsintalare” som en besvärjelse. När jag kallar mig för apelsintalare är det ett sätt för mig att tvinga mig till väsentligheter och därmed låta omgivningen visa att jag har fel. Så länge någon kommenterar det jag skriver är jag alltså ingen apelsintalare, vilket är mitt mål.

Torbjörn Strömberg, det är jag det, och jag innehar utgivningsbevis för webbplatsen www.apelsintalare.se

Varför utgivningsbevis? Jo, det ger ett annat skydd och jag har märkt att ett och annat rassenassetroll ogillar det jag skriver och ett utgivningsbevis ger som sagt ett annat skydd än att bara hålla till på Facebook; och nu behöver jag inte irriteras av Facebook, som kan få för sig plockat ner ett och annat inlägg som blivit anmält. Utgivningsbevisetet är min fis till höger-nazi-facist-rasisttrollen och de kan fånga fisen och måla den röd. Röd som jag.