När jag var tio år lärde min pappa mig att slåss.
— Slå dom på näsan! Pang! Rakt på. Det gör ont och blöder men är inget farligt, var det grundläggande rådet.
Några äldre barn hade varit dumma på dagen. Efter kvällsmaten plockades det fram gamla malmedel-doftande boxhandskar från BK25 och golvet röjdes i vardagsrummet.
— Så här håller du upp garden, sa pappa och visade, och så jabbar du med den andra. Mäter avståndet. Håller dem på avstånd.
Jag härmade efter förmåga.
— Var lätt på fötterna och rör dig hela tiden. Det gör det svårare att få in ett slag på dig.
Och jag försökte att vara lätt.
Vi tränade några kvällar och sen fick det vara bra.
Jag behövde aldrig boxas i skolan, men det gav en ny aspekt till självförtroendet.
Jag lärde mina barn att svara för sig istället. Det ger också självförtroende.
