Börjar dagen med att läsa ett kapitel ur Idioten. Solens strålar silas genom spetsgardinen. Från andra sidan fönstret hörs ett dämpat fågelkvitter och björkarna knoppas. Om en stund ska jag gå på dass. Jag kommer att ta med mig boken och inte stänga dörren. Jag förväntar mig att höra ett lätt fnitter genom plankväggen och kanske ett tyngre mummel från någon av gårdens livegna, som med släpande steg passerar på knappt hörhåll. Allt detta, och i synnerhet de vita björkstammarna, får mig att tänka på rysk litteratur och jag har hamnat i rätt stämning. Om än en falsk sådan.

Please follow and like us: