Stämpla ett ”I” i passet

Ett vi och ett dom. Hela tiden finns ett vi och ett dom i Sverigedemokraternas partiprogram och detta vi och detta dom är oförenliga i SDs idealsamhälle. De är starka motståndare till mångkulturalismen som politisk idé och samhällssystem. Detta är något som SD genom åren har lärt sig att uttrycka allt mer subtilt, så att de nästan inte längre verkar så väldigt rasistiska.

Allting grundas i SDs favoritbegrepp, nationen, men det är en lite diffus rackare när de ska sätta den på pränt. De skriver: ”Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den.” (Principprogrammet 2011, s. 15)

Låt vara att det är en obegriplig definition av nationen, och ingen vettig människa kan på ett enkelt sätt definiera svensk kultur och identitet, men begreppet är tillräckligt precist för att inte förväxlas med SDs definition av begreppet stat, som är något helt annat. Staten är något som ska vara i nationens tjänst och de två ska inte förväxlas. Idealt tycker SD är om varje stat omfattar endast en nations utbredningsområde eller territorium. Men de erkänner sig vara pragmatiska och tolererar några nationella minoriteter i Sverige, vilka är så små att det saknas realistiska förutsättningar för att de ska kunna skapa och upprätthålla en egen stat. De exempel som nämns är samiska och tornedalsfinska nationer. Övriga nationella minoriteter är osynliga i SDs principprogram (Ibid, s.14)

Om du är invandrare och vill bli medlem i den svenska nationen, sker det genom total kulturell självutplåning. Så tycker SD. Favoritordet i det avseendet är assimilering och SD beskriver det som att: ”[a]ssimileringsprocessen är ofta lång och problemfylld och historien visar att det ibland kan ta flera generationer innan den är slutförd och i vissa fall lyckas den inte överhuvudtaget”. (Ibid, s. 15) Däremot är det enklare att bli medlem i den svenska staten, dvs att bli medborgare. Men även det tar lång tid. Tio år. (Sverigedemokraternas migrationspolitiska inriktningsprogram, s. 1)

Det migrationspolitiska inriktningsprogrammet förtydligar det som inte sägs i principprogrammet och där framgår att den som fått ett medborgarskap faktiskt kan förlora det. ”Medborgarskap som beviljats på falska grunder ska själva anses vara falska, och därmed ogiltiga. Vidare ska anslutning till en främmande, fientlig makt – såsom internationella terrornätverk – kunna betraktas som en attack på Sverige och jämställas med en avsägelse av det svenska medborgarskapet.” (Ibid, s. 2)

Enligt SDs syn på saken är det alltså inte möjligt för en invandrare att fullt ut bli assimilerad. Som invandrare kan du ju förlora ditt svenska medborgarskap. Det är som att stämpla ett imaginärt ”I” för invandrare i de assimilerades pass. Det är en skillnad gentemot ex. mig som är stampad ur den svenska myllan sedan generationer tillbaka. Jag kan inte förlora mitt medborgarskap och har inget ”I” i mitt pass. SD skapar ett vi och ett dom.

Men det fanns tidigare ett problem med idén om återkallande av medborgarskap som SD behövde hantera, oavsett hur mycket de gillade själva tanken. Tänk om individen inte har något annat medborgarskap? Hur ska man då kunna utvisa hen och vart? Den tankevolten rättade SD till på sina landsdagar i november 2019 och accepterade helt plötsligt dubbla medborgarskap. Detta var alltså inte ett resultat av omsorg och någon plötslig storsint öppenhet eller värderingsändring. Nej, det är själva förutsättningen för att kunna dra in ett beviljat medborgarskap och sedan utvisa. Den tidigare skrivningen i principprogrammet, om endast ett medborgarskap, stämde visserligen överens med SDs rasistiska magkänsla men gjorde utvisningar omöjliga.

Please follow and like us: