Endast Fonus har inte tagit ner skylten

På bilden här ovan syns Centrumhuset i Deje, tre mil norr om Karlstad. Endast Fonus har låtit bli att ta ner skylten, annars är i stort sett all näringsverksamhet borta ur huset, förutom en frisörsalong på baksidan. Även all offentligt driven samhällsservice har lämnat byggnaden.

Längs den nordligaste gaveln sitter ett dryga dussintal brevlådor hörandes till de lägenheter som finns i fastigheten. För snart två år sedan anlades en brand i centrumhuset och då fanns det ytterligare en frisör i huset och det bodde knappt ett 40-tal personer i lägenheter som Migrationsverket hyrde. Nu kan jag läsa nästan 20 namn på brevlådorna.

Centrumhuset byggdes i slutet av 60-talet, alldeles innan Ulleruds landskommun slogs samman med Forshaga köping och bildade Forshaga kommun. Den nya kommunbildningen hade konsekvensen att Deje inte längre var en centralort, utan fick stå i skuggan av det större Forshaga. När huset stod klart inrymde det i alla fall ett antal butiker, en restaurang, taxistation, postkontor, polis och en provinsialläkarstation. 

Glaserat tegel. Hålen i väggen är allt som är kvar efter att den gula postlådan plockades ner.

Liknande hus, och med ungefär samma innehåll och benämning, uppfördes på många håll under rekordåren innan kommunsammanslagningarna kring 1970, längor som sammanfattade stora delar av ett litet samhälles behov. Det är ungefär som om man ville säga att oavsett kommunsammanslagningen har vi i alla fall ett centrumhus och på så sätt hävdar vi vårt oberoende. Och det verkar ha fungerat som strategi i några år i alla fall. Men så lade bruket till slut ner, lite så där sakteliga, för att helt försvinna med ett diskret pip när marknaden för karbonpapper försvann i slutet av 80-talet. Kvar finns ett centrumhus med tidstypiskt glaserad tegel på fasaden och borrhål som vittnar om att här minsann satt det en gång en postlåda med tömning kl 18:00. Längs framsidan löper ett skärmtak varunder hugade kunde, när det begav sig, skaka av paraply eller poplinrock innan de äntrade butik, restaurang eller post.

Endast Fonus har inte tagit ner skylten.

Stängda butiker och nedlagd samhällsservice brukar indikera ett minskande befolkningsunderlag, men Deje har i dag ungefär lika många invånare som vid kommunsamman-slagningen för snart 50 år sedan. Det är något att hålla i åtanke och inte oreflekterat, enkelt och slarvigt klumpa ihop alla bruksorter som i huvudsak identiska vad det gäller problem och utmaningar. Orter som exempelvis Lesjöfors eller Nykroppa har befolkningen de senaste 50 åren minskat med ca 60 %. Så inte Deje och en annan skillnad är dess fördel, tillika nackdel, om relativ närheten till Karlstad. Det är enkelt att arbetspendla och lika enkelt att åka och handla vid det stora handelsområdet Bergvik, endast 19 minuters resa bort. Vill man få liv i ett sådant ortcentrum som i Deje handlar det inte om att få en större inflyttning eftersom det inte är en befolkningskris, det handlar inte om att det ska etableras nya butiker eftersom Dejeborna har valt bort lokal handel; och vad talar för att de skulle välja nya hypotetiska butiker? Det handlar istället om att göra platsen relevant för fysiska besök.

Ruds centrum i Karlstad 2019. För 30 år sedan var detta en livfull plats. Längst till höger i bild låg en fotoaffär där vi fotoentusiaster kunde köpa den utmärkta filmen Orwopan som var ett Östtyskt lågprisalternativ till Kodak Tri-X-Pan.

På det viset har Deje samma utmaningar som finns kring centrumbildningar i miljonprogramsområden i Karlstad och liknande städer, som i dag är skäligen livlösa och långt i från arkitekternas och stadsplanerarnas målbilder en gång på 60-talet. Idag synes pizzerior och frisörsalonger till stor del tagit över områdena, verksamheter som är meningslösa att centralisera och därför kunde vara kvar. Lösningen har jag inte en aning om vilken den är, bara att den inte kan komma utifrån. Det är allt för mycket bruksortsmentalitet för min smak, att vänta på att patron ska ordna allt till det bästa.

Please follow and like us: