En anonym parkeringsficka vid en riksväg. Det kan vara var helst i landet, men det är mellan Nås och Björbo längs Europaväg 16, eller snarare riksväg 66 som bitvis fått en statushöjning via förläning, vilket illustrerar att det i sak inte betyder så mycket. En statushöjning via förläning alltså. Det är detta som är min poäng.
Det är skillnad mellan parkeringsficka och rastplats, åtminstone enligt Trafikverket: en rastplats ska ha toaletter och vara avsedda för lite längre stopp, en parkeringsficka är däremot tänkt för lite kortare stopp och för att sträcka på benen. Att statushöja en parkeringsficka till rastplats kräver alltså att något tillförs. Det räcker inte med en skylt som proklamerar att från och ett visst ögonblick är detta minsann en rastplats och inte längre något trivialt och lågstatusaktigt. En ensam rastplatsskylt utan något mer, vore som att försöka statushöja en människa med Serafimerorden, något som bara är en märklig familjeordlek för en trängre krets. ”Pappa, jag vill till slut tacka för Serafimerorden.” Det krävs en ordentlig toalett och inte enbart en högtidstoilett, bildligt och bokstavligt.
På bilden syns bara en bil men det stämmer inte riktigt med hur det var. Det är sista dagen på dansbandsveckan i Malung och ett pärlband av tidiga resenärer med vita husbilar eller husvagnar söker sig i riktning mot Borlänge. Men just i detta ögonblicket var det en lucka i trafiken och den regnvåta asfalten fick glänsa blekt och orört. Då tar jag bilden.
