Visst finns det en trygghet i att höra ett kvalitetsbekräftande klick när man öppnar en burk.
Efter gårdagens ravioli-lunch drabbades jag av ideliga tråkattacker under eftermiddagen och kvällen och bestämde mig för att fredagens lunch var tvungen att hamna på en helt annan nivå. I dag äter jag alltså en välbalanserad trerätters måltid enligt veckans cylindriska koncept, kvalitetskontrollerad av Semper. Lite meckigt är dock att detta inte finns som vuxenportioner så jag fick trycka i mig ett halvdussin burkar för att det skulle bottna i kistan och fylla kaloribehovet för eftermiddagens aktiviteter.
Till förrätt har jag valt krämig laxpasta och bilden på burken har inte mycket med innehållet att skaffa eftersom det är puré, men smaken påminde svagt om något. Dill tror jag. Huvudrätten utgörs av stroganoff med biff och ris och det var också puré, men har en mer orange färgton jämfört med den krämiga laxpastans wellpappliknande färg. Men smaken påminde svagt om något. Morot tror jag. Måltiden avslutades med blåbär och äpplen, vilket visar sig vara puré och var jättegod om än något svag i smaken. Jag kände mig som barn på nytt.
Någon direkt utpräglad smak var överlag svår att hitta trots burkarnas löfteten om ”Naturlig och god mat!” Att det skulle bli bättre i framtiden verkar uteslutet med tanke på att ”Semper” betyder ’alltid’. Så här kommer det alltså vara för alltid, jämt, hela tiden, i all framtid: puré, puré, puré med svaga antydningar om smak.
När jag pressar valfri puré mot gommen framträder emellertid en del bitar, vilket sannolikt skulle glädja vilken modekock som helst, som lite kokett brukar slarva ihop potatismos under lättjeförklaringen att det ska innehålla några bitar ”så man får något att tugga på”. Nej, nej, nej, jag blir bara förbannad av sådant. Man gör mos för att slippa tugga!
Grönsaksbehoven är enligt innehållsförteckningarna väl tillgodosedda, även om jag inte lyckas identifiera någon anatomiskt tydlig grönsaksdel, förutom smakantydningarna, som i och för sig inte riktigt är en anatomisk storhet. Emellertid, man får väl tro på det man läser. Gör det ni också.
En synpunkt har inkommit om mitt val av cylindrisk mat för denna dag, att det är avsett för ettåringar samt fyramånaders bäbisar, men jag vill å det bestämdaste hävda att ett år, eller fyra månader, rör sig om en nedre och inte övre gräns. Jag tillhör alltså målgruppen med all önskvärd tydlighet.
Dagens kalas gick på 56:50 kr vilket får ses som prisvärt med tanke på att det var en måltid om tre rätter.
Stilenligt intogs allt med sked.
