Det speciella med vällagad ärtsoppa är att det ser ut som det man hittar i vattenbrynet i en tät vassrugg, men smaken ger samma varma upplevelse som en nytvättat ribbstickad polotröja av det tjockare slaget en hurv-ruggig dag i september. Det lägger sig som ett varmt stråk på båda sidorna om ryggraden och man kan få en förståelse för hur det bruna fettet fungerar hos en brunbjörn som sakta makar sig tillrätta i sitt vinteride.
Omedelbart som jag knäcker burklocket sprider sig en doft av prutt upp i näsan. Dagens burkmat är alltså Soldatens ärtsoppa med fläsk från Knorr och jag tror faktiskt inte att knorr är en del av innehållsförteckningen. Men man kan inte så noga veta.
Väl urgröpt ur burken påminner konsistensen om spackel som någon råkat hälla müsli i, men den ska enligt instruktionen spädas med vatten till en mer sopplik konsistensen. Ingen tidsangivelse ges på förpackningen så det blir fritt fram att handla efter eget omdöme och fyra och en halv minut fungerade utmärkt. Någon bild finns inte på burken så den jämförelsen utgår idag. Som tillbehör använder jag Coops finmalda senap, även om jag är skeptisk mot alla dessa halvfabrikat. Senap borde jag göra själv.
Ärtsoppa är en klassisk rätt, belagd till åtminstone 1200-talet, vad jag kan förstå, så jag förväntar mig att Sverigedemokrater äter detta till fest, vardag, helg, morgon, middag, kväll — att de endast äter ärtsoppa. Allt annat gör mig besviken.
Lite förundrad kan jag bli över kopplingen mellan ärtsoppa och punsch, i synnerhet i studentsammanhang och det kan gå lite väl långt, vilket det gjorde i början av 90-talet då jag konsumerade kopiösa mängder av just denna kombination. Allt tog tokstopp för mig när en kurskamrat misslyckades att få tag på punsch men knep några liter klosterlikör som punschalterantiv. Jag har inte druckit vare sig punsch eller klosterlikör på nästan 30 år.
Soldatens ärtsoppa gjorde sin plikt för rimliga 28:50 kr och jag förväntar mig att den påkallar min och omgivningens uppmärksamhet om någon timme. Men tills dess uppfattar jag ärtsoppan som uvertyren till läderlappen, alltså de färdigstekta pannkakorna. Vilka jag dock inte orkade äta eftersom jag blev proppmätt av soppan.
