Det är viktigt att variera kosten. Förra veckan prövade jag fem frysta rätter och den här veckan kommer fokus att ligga på burkmat. Den mest uppenbara skillnaden är att jag alltså går från tunna rätblock till cylinderformade förpackningar. Och visst är det variation så det förslår och tror ni inte på mig, kan ni fråga vilken rymdgeometrisk entusiast som helst. Nog med formprat.
Jag har idag slevat i mig Findus mest populära soppa — kött soppa — vilket förutom soppsärskrivningen, betyder att Findus har åtminstone en ytterligare soppa, som relativt sett alltså är impopulär. Tillagningen var föredömligt enkel, bara att hälla innehållet i lämpligt kärl och skjuts in i mikrovågsugnen och brassa på full effekt i 6 minuter. Bildlikheten mellan burken och den faktiska soppan är helt i sin ordning om man bortser från färgen grön. Burken lovar en krispigt spänstig grön upplevelse medan det i tallriken såg ut som ploppar av den gräsmassa som bildas under gräsklipparen vid användning. Köttbitarna var lättuggade, om jag så säger, och grönsakerna hanterades bäst genom att bli pressade med tungan mot gommen. Vad som sedan hände med dem vet jag inte eftersom de bara försvann. Kanske svalde jag dem eller så upplöstes de intet. Vem vet? Buljongen hade en lätt grumligt gulaktig färg, vilken påminner om sådan morgonurin som får dig att ringa halvakut till vårdcentralen. Smaken var onödigt salt, vilket troligen beror på att jag glömde att späda soppan. Okey det var mitt fel. Men jag blev därför ordentligt törstig och drack en liter vatten för att skölja smaklökarna rena och justera saltbalansen. Det går ju att lösa det på det sättet också. Soppan noterar ett pris på 21:50 kr vilket måste ses som prisvärt vid beaktande av kilopriset på salt.
Nu är jag kissnödig.
