Passerar bildligt talat ett offeraltare som ärar de AK-arbetare vilka med blod, svett och förbannelser byggde väg genom öde land och en stensatt valvbro av betong över Halgån vid Brattfallet. Till sin hjälp hade de spadar, spett, korpar, skottkärror och hinkar. Det var manuellt, hårt och dåligt betalt nödhjälpsarbete och vägarna som drogs likt snörräta streck över inlandets tallhedar far vi fortfarande många gånger på. Men inte på bron över Brattfallet. Den är avstängd och har fått en modernare efterföljare ett hundratal meter nedströms, vilket gör att jag kan sitta i en vilstol på bron, lägga upp benen på räcket och se på sommarens sparsamma vattenflöde. Jag kan sitta här och tänka på enkla arbeten, som det så ofta talas om. Är det AK-arbeten som det suktas efter? Jag vet inte.
Någon har offrat en liten rosa socka och en napp till AK-arbetarnas minne. Föremål som nödhjälpsarbetarna sällan fick se, eftersom de ofta befann sig långt från hemorten och fru och barn om de hade några.
