Den demokratiske naturälskaren har fördelen att kunna uppskatta varje grässtrå och därmed inte behöva gå så förbannat långt. Ett kliv åt sidan ned i diket och du nöjer dig med en nästan utblommad rallarros, några slitna strån av kruståtel och… något annat… typ så. Eller så är du fullt nöjd med att betrakta tillvaron genom en vattenflaska. Förnöjsamhet går egentligen inte att privatisera, eftersom den redan är privat. Däremot är det många som försöker ersätta det enkla och trivsamma med konsumtion.

Please follow and like us: