Brevet låg på hallmattan och i det stod skrivet att det var slut. Kanske inte just de orden, men innebörden var klar. Det var slut och han förstod inget. Slut? Ja, det var slut, förklarade hon när de träffades för att prata igenom saken. Det fanns inget längre mellan dem. Var det helt slut? Ja, helt slut. Aldrig någonsin mer? Vad vet vi om det, men troligen inte. Deras gemensamma vardag var över.
Ältande har sin tid, hämnden har sin.
Blir man lämnad utan förvarning kräver självkänslan upprättelse och det ska vara en dådkraftig hämnd. Sålunda tog han hennes alla olästa Maria Langböcker och ringade in mördaren i varje bok första gången namnet dök upp i texten. Han förstod att hon skulle ta böckerna vid den kommande bodelningen. Det kändes bra. Han köpte blanka satinlakan och en sidanpyjamas. Ljög för henne och sa att detta var hennes födelsedagspresent, som han hade inhandlat för länge sedan, och att det bara var fånigt om hon inte fick den. Hon tog emot presenten, ovetandes om att han även hade sågat av ett par centimeter på ena sidan av sängen hon skulle ta med. Nu kommer hon halka ur bingen när hon sover, tänkte han. Tanken värmde honom.
Hämnd handlar om upprättelse genom sökande efter ett slags rättvisa och det är vad som återstår när varken reparativ eller förebyggande rättvisa är möjlig. Och det var uppenbart slut. Men den rena hämden är en spänd båge och till slut tröttnar man och bland går det snabbt. Det finns annat att göra oavsett om det finns kvar någon känsla för den andre eller inte.
Omedelbar förälskelse har sin charm men är inte lika intressant som sin fullständiga motsats, alltså omedelbar likgiltighet inför partnern. Finns det ens ett ord för när det magiska bandet plötsligt försvinner? Det vill säga försvinner och inte ersätts av något annat ex. hat eller förakt.
Någon vecka efter brytningen mellan dem sjönk Estonia och 852 människors död gav perspektiv. De egna problemen framstod som obetydliga och det upplösta äktenskapet var inget annat än historia.
Det blir väl en ny vardag vad det lider.
