När jag jobbade som gymnasielärare fanns det inte ens i min föreställningsvärld att jag skulle tagit hand om en spya. Hade något spytt hade jag sagt ”ojdå”, ev. ställt in en lektion och försökt få tag på städpersonal. Hade jag inte fått tag på någon skulle jag skickat ett mail till chefen och satt upp en lapp om att ”här finns en spya”.
Som gymnasielärare är det enkelt att göra så. Barnen är större och ingen skulle protestera mot en inställd lektion pga en spya. Men allt det här handlar egentligen inte om spyor. Det handlar om att kringresurser försvinner med konsekvensen att skolans samlade uppdrag hamnar på lärarna, vars unika kärnuppdrag är att undervisa och ingenting annat. Alla andra arbetsuppgifter är möjliga att låta andra yrkesgrupper utföra mer eller mindre väl. Men så är det inte med undervisning då lagkravet är legitimerade lärare. Lärarna är alltså den personalgrupp som inte är möjlig att göra sig av med och därför hamnar allt som inte blir gjort på lärarna. Till detta har tillkommit en mängd arbetsuppgifter de senaste 25 åren, kopplade till mät- och väghysterin som dekoreras med kontroll- och ansvarsutkrävandekulturen.
Om du som läser det här kommer på en ny arbetsuppgift som är så rackarns bra att skolan bara måste utföra den (alltså något som du troligen är så fruktansvärt intresserad av att du blir närsynt och förlorar perspektivet). Då ska du samtidigt lämna finansieringsförslag, samt ha en plan för hur detta ska kunna inrymmas under normal arbetstid. Om du gör det, ska jag åtminstone titta på förslaget, som jag troligen ändå kommer att förkasta, men jag tittar på det i alla fall. Om du inte gör det, kan du köra upp förslaget på ett ställe solen aldrig har tillträde.
Lösningen på grundproblemet är att införa förmögenhets- och arvsskatt eftersom allt bottnar i resursbrist inom välfärden. Det är min ståndpunkt.
