Till Trysil

Han hade valt att inte följa med på skolresan, en vecka i Trysil. Ville helt enkelt inte. Det hade förvånat klassföreståndare som först försökte övertala honom, och när inte det gick, försökte utreda varför.

— Jag vill inte.

— Inte?

— Nä.

— Är det allt?

Det var allt och mer ville han inte att säga. Klassföreståndaren resignerade och ordnade till slut en plats åt honom i en parallellklass.

— Kan jag inte få vara ledig istället?

Det var inte möjligt och hur skulle det se ut om han var ledig när resten av klassen gick i skolan, förklarade klassföreståndaren. Nä, hur skulle det se ut, tänkte han. Bra kanske?

Klassen hade under några år samlat till klasskassan för en skolresa, men tydligen inte tillräckligt för den önskade veckan i Trysil. Lösningen blev att föräldrarna fick skjuta till det som saknades.

Veckan i den tillfälliga klassen passerades under lugn, relativ ensamhet och gott om plats på skolbussen. Han följde ett nytt schema men fick studera i egen takt. Lärarna såg på honom med tyst förundran. Varför ville han inte åka på skolresa? De tillfälliga klasskamraterna höll artig men nyfiken distans. Han var utsocknes men bjöds ändå in.

— Du kan sitta här.

Och han satte sig bredvid någon han inte brukade umgås med. Det var bra. Veckan var lugn. Studierna gick också bra och när allt var över låg han långt framför den övriga klassen i matten. Det kändes gott.

Men varför sa han aldrig att han inte ville be sina föräldrar om pengar till skolresan? Varför hålla tyst om att det bara inte gick att be om pengar, eftersom det inte fanns några att be om. Att det var så visste han eftersom pappan med ett ironiskt flin hade sagt att de levde under existensminimum. Att be om pengar? Otänkbart. Samtidigt en skam. Påförd utifrån, inte från hemmet, men ändå nog så skämmigt för en tonåring. Lösningen blev självständighet, att han valde själv att inte åka. Men det var en vuxens ansvar.

När den vanliga klassen kom tillbaka upplevdes det som fusk att han hade kommit så långt i matteboken. Idioter, tänkte han, flinade och sa:

— Ni valde Trysil

Please follow and like us: