Min morfar hade inte ätit mat om han inte hade ätit kokt potatis. Det var hans bestämda uppfattning. Kokt potatis var ett nödvändigt villkor och kanske även ett tillräckligt. Jag tyckte det var lite märkligt när mormor serverade oss barn spagetti och köttfärssås och morfar kompletterade på sin tallrik genom att lägga upp ett antal kokta plugg. Men det är väl en generationsfråga.
Dagens tema är alltså potatis i form av ugnstorkade och räfflade rackare med en mystisk smaksättning och kvalar in med 10 % fett som rena hälsokosten inom chipsvärlden. Ganska goda är de, men efter att ha ätit chips i tre dagar, blir jag lätt uttråkad. Därutöver är det ett jäkla oväsen inne i skallen när man äter chips. Som tillbehör har jag adderat tre mumiefingar, eller salamisticks som det heter på nysvenska och allt sköljs ned med ProteinPro choclate som smakar som en blandning av praliner och Pucko, men har lite väl fyllig konsistens, ungefär likt det som kan dyka upp vid en rejäl förkylning.
Potatis var det alltså. Om de hundra gram som jag käkat i form av chips backas tillbaka till ursprungliga potatisar landar det i ca 450 gram. Lägg sedan till några klickar margarin, lite mjölk eller grädde, skjuts in i ugnen och du har fått en schysst potatisgratäng, med i stort sett samma förmåga att mätta och ge näring som dagens måltid. Det jag gör är alltså att tillföra vatten vid sidan av.
Totalt har allt landat i en kostnad om 33:22 kr vilket måste ses som prisvärt, eftersom jag nu har kunnat peta i mig tre mumiefingrar till en kostnad som medeltidens apotekare bara kunde drömma om.
Min morfar hade varit skeptisk, men inte sagt något om det. Det var en vänlig man.
